En god vana

Det snöar ute och det blir bara kallare och kallare.. I skåne! *tappar hakan*

Gick upp i tid imorse och tog en rask promenad innan jag åt frukost. Det var skönt att gå en sväng ibland snöflingorna innan hjärnan riktigt hade vaknat. Jag ska försöka göra det till en vana.
Nu har jag fått i mig frukost, kollat mailen och nu är det dags att städa lite.

Igår gjorde jag och Robin en liten by med pepparkakshus. Jag gjorde ett hus och han gjorde ett garage och en bil. Jag har aldrig gjort ett pepparkakshus förut och det var svårare än vad jag trodde, tålamod! Men det blev fint, jag ska bara bygga ett staket med tändstickor så är det helt klart sen.

Kaffekoppen ropar!
Got to go!

Puss och kram!
/E

Till dig!

Öppna dig! Ta av dig masken och visa mig vad du känner och hur du tänker. Jag försöker se igenom muren för att kunna se dig, men du har byggt den så stadig och tät och jag försöker förtvivlat komma igenom.
Det är inte konstigt att vi inte har nån bra kontakt med varandra, du stänger ut mig. Du vill att vi ska ha en bra kontakt, det märker jag. Ibland slinker det ut ord ur din mun som gör att jag känner mig skyldig för allt. Du kan inte skylla det på mig, det är ju du som har stängt mig ute!
Om du skulle berätta för mig hur du känner så skulle det komma tårar av lycka, äntligen! Jag skulle lyssna med allt jag kan och jag skulle krama dig.
Det känns som att du är rädd för att jag ska vända dig ryggen och gå. Du trivs med att ha mig där utanför muren men inte en centimeter närmare.
När du tar ett steg så får jag springa tio för att hålla ditt tempo. Tänk om jag blir trött och inte orkar springa mer, försvinner du då?
Jag bryr mig, jag kämpar, jag springer...
Jag har sett att du är hård och tuff, jag har sett det i allt för många år. När det blir jobbigt och det brister så tar du fel väg! Du bygger upp en ny mur med fel medel. Öppna munnen och prata istället för att hålla den stängd och svälja.
Jag är rädd för att förlora dig föralltid. Snälla släpp in mig, snälla!

/E

RSS 2.0