Bara låt det hända
Jag vet att det var jätte länge sen jag skrev nåt här men jag har varit upptagen och sen har internet varit nere.. jäkla åska. Say no more.
Jag har precis kommit tillbaka till Arboga efter att ha varit ledig en vecka. Den veckan har spenderats på bästa möjliga sätt, träffat massa vänner och hela tiden har jag haft sällskap av en person med fina ögon och en underbar personlighet. Det tråkiga är bara att han bor 50 mil ifrån mig.. Han åkte hem för en liten stund sen.
Jag lovade mig själv en sak, att jag inte skulle falla för honom eftersom han bor i Helsingborg. Men lättare sagt än gjort må ni tro.. *suck*
Jag har ju iallafall tänkt att flytta neråt i Sverige, men innan det händer så kommer det ju vara tufft. Åh det är så typiskt mig att ge mig in på nåt sånt här. Men jag erkänner att jag tycker om honom jätte mycket och får jag helt enkelt lösa det. Vissa saker kan man helt enkelt inte styra över. It will be allright, right?
Nu känner jag mig sugen på att börja jobba. När man jobbar så har man ju jobbet att tänka på liksom, tro det eller ej men jag tycker att tiden bara springer iväg när man jobbar mycket. Sen har jag ju underbara arbetskompisar som man kan prata med när det känns tufft. Var där nyss och sa hej till alla och vad härligt det kändes när man blev bemött av leende läppar och varma kramar. Dom är som en familj för mig.
Nu ska jag dränka mig i jobb och bra musik tills jag är tillbaka i hans famn, den är bra mysig!
Puss och kram!
/E
Jag har precis kommit tillbaka till Arboga efter att ha varit ledig en vecka. Den veckan har spenderats på bästa möjliga sätt, träffat massa vänner och hela tiden har jag haft sällskap av en person med fina ögon och en underbar personlighet. Det tråkiga är bara att han bor 50 mil ifrån mig.. Han åkte hem för en liten stund sen.
Jag lovade mig själv en sak, att jag inte skulle falla för honom eftersom han bor i Helsingborg. Men lättare sagt än gjort må ni tro.. *suck*
Jag har ju iallafall tänkt att flytta neråt i Sverige, men innan det händer så kommer det ju vara tufft. Åh det är så typiskt mig att ge mig in på nåt sånt här. Men jag erkänner att jag tycker om honom jätte mycket och får jag helt enkelt lösa det. Vissa saker kan man helt enkelt inte styra över. It will be allright, right?
Nu känner jag mig sugen på att börja jobba. När man jobbar så har man ju jobbet att tänka på liksom, tro det eller ej men jag tycker att tiden bara springer iväg när man jobbar mycket. Sen har jag ju underbara arbetskompisar som man kan prata med när det känns tufft. Var där nyss och sa hej till alla och vad härligt det kändes när man blev bemött av leende läppar och varma kramar. Dom är som en familj för mig.
Nu ska jag dränka mig i jobb och bra musik tills jag är tillbaka i hans famn, den är bra mysig!
Puss och kram!
/E
