emmasmedjeborg

Det är svårt att släppa in någon på livet.. 
När någon är snäll och säger rätt saker hela tiden och jag inte hittar något fel, inget som tyder på att du skulle kunna vara en av alla andra idioter, då blir jag rädd. Om alla andra har varit idioter så varför skulle du vara bättre?
Jag vet att den bästa lösningen på detta är att jag bara håller mig reserverad och tar det som det kommer. Men det är verkligen jätte svårt när du alltid säger rätt saker. Jag kämpar verkligen för att hålla muren runt mig stadig och hel, så du inte kan komma för nära mig. *suck*
Man måste ju våga ta lite risker för att komma någonstans, men jag vet inte om jag vågar.
Tänk om jag skulle vara så feg att jag släpper allt bara för att jag är rädd och sen visar det sig att du var sann.. Jag menar hur bra skulle det kännas, då det är försent.
Egentligen skulle det kanske vara skönast om du är en idiot och jag får reda på det snart. Då är det ju över sen..
Äh, nu orkar jag inte fundera på det längre, jag kommer ju aldrig fram till någon bra lösning.

Hej hopp!
/E