Face it

Visst tycker jag synd om dig och vill hjälpa dig, men jag får inte, ingen av oss får det. Nu mår du bättre men jag vill fortfarande nå dig. Du har fått hjälp, men alla tror att du kommer gå sönder för minsta lilla. Dom tror att du är jätte skör, är du verkligen det?
Jag börjar bli trött på att trippa på tå för dig. Jag är trött på att fortsätta le när du är dryg och puttar bort mig. Jag är trött på att hela tiden låtsas vara glad i hopp om att du ska skratta eller le tillbaka. Ibland skrattar du och ibland ler du men jag vet inte vem du är. Jag vet ingenting om dig längre..
Vi var så nära varandra förut. Jag vet att det aldrig kommer bli så igen men jag vill iallafall att vi ska ha en närmare relation än vad vi har nu. Herregud vi lever under samma tak, men du är flera mil ifrån mig!
Nu, precis nu slutar jag låtsas vara glad för att du ska le, nu slutar jag bita ihopp när jag tycker att du gör fel, nu är det slut på särbehandlingen. Jag undrar när dom andra tänker sluta upp med dessa saker.
När man försöker nå någon så är det lätt att man börjar "fjäska". Jag har försökt och det funkar inte, så sluta upp med det!
Ser du inte att jag håller på att gå under tillsammans med dig? Det är som att jag försöker med allt jag har att dra upp dig, jag släpper inte din hand och när mina krafter tar slut så faller jag ner tillsammans med dig. Du måste försöka hjälpa till, försöka ta dig upp med min hjälp. Om du ger efter så faller vi båda. Kom igen nu, hjälp till!

/E 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0