Jag försvann för länge sen

Igår var jag med Alexander på stan. Hans flickvän fyller år så vi gick och kollade efter nåt till henne. Jag fick agera provdocka och smakråd.
Mamma och jag satt och pratade lite om mina vänner och hur många jag har som jag verkligen litar på. Vi kom fram till att den enda som jag känner mig "trygg" med är Alexander. Mm han är bäst han. Älskar dig schompiis! (:

Idag blir det att festa. Får se vart det bär av sen ut mot krogen. Men jag vet iallafall vart jag inte ska, Satin är förbjudet under helgen för Emmas del. Men det gör inte så mycket. :)

"Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut. Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring. Det fanns en kärlek men den har brunnit ut, du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut. Du säger att du minns och att det känns som igår, men det var för länge sen för att ens komma ihåg. Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt. Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen?
Jag gav upp för länge sen.. 
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man, lever kvar i samma damm och du går i samma kläder. Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus.
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen. För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen. Det finns ingen att behaga, inget att förklara, inget att försvara, jag gav upp för länge sen."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0