Ditt huvud mot min axel och dina tårar på din kind löste allt.
Söndag söndag söndag. Som alltid på söndagar så är jag sliten och trött efter helgens festande. Men den här helgen har det varit lugnt och skönt festande, iallafall för min del. För vissa andra blev det kanske en öl eller två för mycket. Men ingen nämnd, ingen klämd!
Imorgon börjar resan mot sthlm med små steg. Jag ska prata med min handledare och fixa massa saker, prata med min syster ska jag ju också göra. Så det börjar väl närma sig. Pratade med mamma om allt med sthlm osv.. Hon tror att jag flyr från problemen. Efter allt som hänt den senaste tiden så kom jag helt plötsligt på att jag ska dra iväg till sthlm. Visst kan det som har hänt vara en av anledningarna till varför jag vill iväg. Men jag tycker inte att jag "flyr". Det är mer som att jag har insett att det inte finns så mycket kvar här för mig. Jag känner att jag vill byta miljö en stund, få vila mitt huvud från alla funderingar och tankar som finns här. Det är riktigt tufft att innse att den som jag höll mig så nära visar sig ha blivit någon annan. Jag saknar någon jag en gång trodde jag kände, helt enkelt. Eller njaa "enkelt" är det ju inte.
Igår stötte jag ihop med en som jag var väldigt bra vän med tidigare. Vi har inte pratat med varandra på snart ett halvår. Hon har haft ett halvår på sig att komma till mig och be om ursäkt, men det har varit knäpp tyst på den fronten tills igår. Jag såg henne men hon såg inte mig. Jag gick fram till henne och hon såg mig. Hennes blick visade en blandning mellan chock och faktiskt lite rädsla. Det tog inte många sekunder innan hon frågade om hon fick krama mig. Hon började gråta mot min axel och sa flera gånger hur ledsen hon var för allt som har hänt. Jag tittade på henne och sa "varför har du inte kommit till mig tidigare?" Det rann tårar på hennes kind så jag kramade om henne och hon förstod att det inte var försent. Hon sa att varför hon inte kommit till mig tidigare var för att hon inte vågade. Hon visste inte hur hon skulle vara mot mig och hon visste inte heller hur hon skulle göra för att lyckas svälja stoltheten. Men hon lyckades igår och jag är stolt över henne. Jag vet att hon kan ha svårt att erkänna sina misstag, men igår gjorde hon det, hon visade sig sårbar och tog chansen. Jag är stolt över dig!
Ha det bra gott folk!
/E
Imorgon börjar resan mot sthlm med små steg. Jag ska prata med min handledare och fixa massa saker, prata med min syster ska jag ju också göra. Så det börjar väl närma sig. Pratade med mamma om allt med sthlm osv.. Hon tror att jag flyr från problemen. Efter allt som hänt den senaste tiden så kom jag helt plötsligt på att jag ska dra iväg till sthlm. Visst kan det som har hänt vara en av anledningarna till varför jag vill iväg. Men jag tycker inte att jag "flyr". Det är mer som att jag har insett att det inte finns så mycket kvar här för mig. Jag känner att jag vill byta miljö en stund, få vila mitt huvud från alla funderingar och tankar som finns här. Det är riktigt tufft att innse att den som jag höll mig så nära visar sig ha blivit någon annan. Jag saknar någon jag en gång trodde jag kände, helt enkelt. Eller njaa "enkelt" är det ju inte.
Igår stötte jag ihop med en som jag var väldigt bra vän med tidigare. Vi har inte pratat med varandra på snart ett halvår. Hon har haft ett halvår på sig att komma till mig och be om ursäkt, men det har varit knäpp tyst på den fronten tills igår. Jag såg henne men hon såg inte mig. Jag gick fram till henne och hon såg mig. Hennes blick visade en blandning mellan chock och faktiskt lite rädsla. Det tog inte många sekunder innan hon frågade om hon fick krama mig. Hon började gråta mot min axel och sa flera gånger hur ledsen hon var för allt som har hänt. Jag tittade på henne och sa "varför har du inte kommit till mig tidigare?" Det rann tårar på hennes kind så jag kramade om henne och hon förstod att det inte var försent. Hon sa att varför hon inte kommit till mig tidigare var för att hon inte vågade. Hon visste inte hur hon skulle vara mot mig och hon visste inte heller hur hon skulle göra för att lyckas svälja stoltheten. Men hon lyckades igår och jag är stolt över henne. Jag vet att hon kan ha svårt att erkänna sina misstag, men igår gjorde hon det, hon visade sig sårbar och tog chansen. Jag är stolt över dig!
Ha det bra gott folk!
/E
Kommentarer
Trackback
