emmasmedjeborg

Många kinder har blivit blöta av tårar dom senaste dagarna. Det blir så när någon plötsligt inte längre finns kvar. Det känns overkligt, är du verkligen borta?
Mina fingrar är stumma..
Jag tappade bort dig när vi började 7:an, vart tog du vägen? Vilka blev dina nya vänner? Det är hemskt! Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden. Då skulle jag aldrig ha tappat bort dig, då skulle jag ha skyddat dig mot det hemska, då skulle du fortfarande ha levt! Om jag hade funnits vid din sida så skulle det aldrig ha gått så långt.
Jag kollade på gamla bilder från dagis igår, lilla du, vart gick det snett? Hur kunde det gå så fel, hur?
Jag tittar på en bild på dig, du kollar rakt in i kameran, det känns som att du kollar på mig, ser du mina tårar? Jag ser dina ögon och det känns så overkligt att dom förevigt är stängda..
När jag tänker på dig så ser jag den jag kände innan allt gick snett för dig. Jag vet att du har det bra nu, du var inte menad för den här världen någon där uppe tyckte att du skulle få komma till ett bättre ställe, där har du det bra. Jag tänker på dig Jens Stockhaus, du är borta men försvinner aldrig från mig, vila i frid vännen.
Nu kan jag inte skriva mer, jag har bara frågor men jag får inga svar..

Ta aldrig någon förgivet!
/E