emmasmedjeborg

Amanda åkte hem tidigare idag. Vi har haft förbaskat roligt, jag behövde det.

Jag funderar på mycket nu.. Hehe Alexander (min bästa vän) han tycker att jag funderar för mycket. Men jag har lärt mig att lägga saker bakom mig och gå vidare. Förut gick jag runt och grubblade på saker och ting i en evighet innan jag släppte det. Men som sagt, inte längre.
Det jag funderar på nu är sånt som jag får fundera på. Jag är en riktig tänkare. Jag älskar att sätta musik i mina öron och gå iväg till "strandpromenaden" (ett ställe i Linde) och fundera. Stå där och känna vinden i ansiktet, ta ett djupt andetag och försvinna i tankarna.
Det är nog lite av min terapi. Speciellt musik, alla som känner mig vet att jag inte skulle kunna leva utan musik. Hehe folk kallar mig ibland för "en levande radio". Jag har ett sånt sjukt bra minne när det gäller musik. Om jag lyssnar på radio eller liknande så sjunger jag med i varje låt. Ja ja, nog om det!

Har du tänkt på hur många du tar förgivet?
Jag menar, tar du för givet att dom kommer finnas imorgon?
Väldigt otäckt ämne, jag vet. Men det är det jag sitter och funderar på nu.
Jag menar inte att man ska gå runt och vara rädd för att förlora alla man har runt omkring sig. Man skulle ju fastna i nuet då. Vi måste planera och tänka på framtiden, annars skulle vi inte funka. Men visst har vi alla våra sömnlösa nätter när vi ligger och funderar på sånna här otäcka saker, eller hur?
Jag tror det är nyttigt att tänka såhär och till och med bli lite rädd ibland. Det går inte att undvika det ett helt liv. Det är svårt men man måste nog lära sig att acceptera livets gång. Men det är okej att vara rädd och ledsen, det är okej..
Väldigt djupt och tråkigt ämne, jag håller resten av mina tankar och funderingar kring detta för mig själv.

Hur ser min omgivning mig?
Jag skulle vilja se mig själv från någon annans ögon. Fast olika ögon ser mig nog på olika sätt. Min syster tex hon ser mig kanske som tuff på utsidan men mjuk på insidan. Det sa hon iallafall i ett brev  som hon skrev till mig när jag var liten. Jag vet inte men jag tror inte att jag är så längre. När jag var mindre så pratade jag väldigt sällan om hur jag mådde, jag stängde in mig i mig själv. Nu pratar jag väl mer?
Att vara tuff på utsidan är nog många. Men kommer man igenom den väggen så tror jag att dom flesta är mjuka där inne. Man håller sig tuff och reserverad för att inte bli sårad. Det beror väl självklart på hur mycket erfarenhet man har av svek. Alla får väl uppleva det, men det som skiljer är nog hur djupa sveken är, sen hur ofta det händer också.
Jag försöker alltid se det bra i människor. Är dom dumma och gör fel mot någon annan så försöker jag hitta förklaringar till varför. Men alla gör vi fel och misstag, ingen är perfekt. Det gäller att se tillbaka och försöka vara så bra som möjligt. Så länge man försöker och gör sitt bästa så tror jag det räcker.

Jag tror det blev ett rätt långt blogg inlägg det här. Men det händer ibland att mina fingrar dansar över tangenterna och jag kan bara inte sluta. Men nu är det nog.

Ta hand om dig och din omgivning!
/E
Young love is tuff