emmasmedjeborg

Jag sitter i ett rum utan saker bara tomma möbler, jag har ju packat ner alla mina saker. Mitt rum har ingen personlighet längre.. Jag kan nästan börja räkna ner timmarna innan mitt rum inte längre kommer vara mitt.
Jag flyttar ner till Helsingborg på riktigt på söndag. Jag tog ett beslut och det var lätt att ta, jag ångrar inte mitt beslut men det hör väl till att man ska tvivla bara en gång, bara en sekund, kanske omedvetet?
Jag frågade mamma om hon kände lite seperationsångest, det gjorde hon inte, men det kanske jag gör.
När jag kommer upp nästa gång så är det för att hälsa på, då kommer jag vara en gäst. Och då vet jag att ingenting kommer se ut som det gör nu, då kommer mitt rum vara långt borta och glömt. Då kommer staden och gatan inte kännas som mitt längre.
Men jag är på väg att upptäcka en ny stad och det kommer jag göra med min bästa vän och även kallad pojkvän vid min sida. Jag är lycklig!

Mamma jag vet att du är den som läser min blogg regelbundet så jag måste skriva det här till dig.
Jag tvivlar inte, jag känner mig nöjd och säker på mitt beslut, jag ångrar mig inte. Men man får väl ha en liten släng av seperationsångest? Det är ju ändå 50mil jag flyttar.

Jag viker ut mina vingar och med hjälp av en liten vindpust så lättar jag från boet och provar mina vingar ute i världen.

Ta hand om varandra, jag kommer tillbaka!
Puss och kram!