emmasmedjeborg

Jag har en tanke och en mardröm som förföljer mig.. Man kan ju inte riktigt bestämma vad man ska tänka på för när man slappnar av så glider tankarna iväg med egen kraft. På dagarna kan det komma som ett slag i magen men det är lättare att göra sig av med då eftersom man har saker att göra. Värre är det dock på kvällen när allt är tyst och mörkt. Då kan man inte göra sig av med det. Ibland får jag panik och är klarvaken. Det kan hålla mig vaken långt in på morgonen..
Jag är orolig för allt som rör sig i min närhet. Visst är alla lite oroliga ibland men jag skulle nog vilja säga att jag är sjukligt orolig. Jag kan vakna på natten och väcka robin bara för att säga att jag tycker om honom så han vet det ifall något skulle hända när han är på jobbet eller så.. Ibland kan jag vakna och till och med vilja ringa runt till hela min familj för att kolla så att alla är okej..
Är detta normalt? Kan det bero på min flytt 50mil ifrån alla?
Jag kanske känner att jag har tappat kontrollen över min omgivning. Jag vet inte men jag hoppas det ger sig snart..
Annars kan jag väl iallafall tala om att allt känns bra här nere.

Don't worry about me, I'm okay, but how are you?

Puss och kram!
/E