emmasmedjeborg

Alltså jag gör samma misstag om och om igen, och jag vet inte hur jag ska göra för att få stopp på det. Jag lyckas alltid springa på en "nitlott". Det är okej om dom visar sig vara idioter mot mig, men det är inte okej om dom är det mot sina så kallade flickvänner. Vi vet ju alla vem det är som får skiten tillslut. Även fast jag var helt omedveten om situationen.
Det spelar ingen roll om man frågar killarna om dom har flickvän, för är dom idioter så ljuger dom och säger nej. Ska jag gå runt och anta att alla jag träffar egentligen har en flickvän som väntar på dom sen när dom kommer hem? Hur fan ska man göra?
Jag kan lova att jag aldrig skulle träffa nån som jag vet har flickvän, aldrig i livet! I'm not that kind of girl..
Den senaste tiden har jag träffat på två nitlotter i rad. En av dom har tydligen flickvän vilket jag fick reda på nyss, men den andra hade inte det men han var en idiot på ett annat sätt. Båda dom gångerna så var det min vän Niklas som fick reda på sanningen innan mig. Haha han är min spion. Ne men skämt och sido så lyckas han alltid vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Det är jag väldigt tacksam för, då får jag ju reda på hur det ligger till i ett tidigt stadie. Mycket skönt det må jag säga.
Jag är ledsen alla boys där ute, men ni får inte träffa den här bruden på nåt annat sätt än som vänner. Hmm hur ska jag säga det här utan att det blir fel? Men pga att jag har träffat "fel" killar så går det ut över er alla. Jag har ännu en gång blivit nunna. En sån nunna som inte ens ser er. Men om det är så att jag ändå pratar med någon av er så kommer jag förmodligen att vara väldigt reserverad och med taggarna utåt. Ni kommer helt enkelt inte att kunna nå mig, och med "mig" menar jag den riktiga Emma. Sad but true. Jag utför nu en kollektivbestraffning, enjoy!

Var på din vakt!
/E

Jag hade körlektion idag också och idag gick det nästan felfritt. Några små fel hit och dit men inget större fel iallafall, bra gjort Emma! *tummen upp*
Pratade just med min vän Emma, vi pratade om lite allt möjligt. Vi planerar att åka iväg till sthlm på torsdag nästa vecka. Det är den enda dagen vi båda kan. Emma fyller år på tisdag (2 dec) så då ska vi fira henne lite. På onsdag (3 dec) fyller Jenny år, då ska jag med henne till Ikea osv. Grattis till er båda!

Även fast man är arbetslös så kan man ha en del att göra iallafall.
Min planering för nästa vecka:
Måndag - Inget planerat.
Tisdag - Körlektion, Emma fyller.
Onsdag - Körlektion, möte med arbetsförmedlingen, till Ikea med Jenny, Jenny fyller år.
Torsdag - Förmodligen Stockholm med Emma.
Fredag - Inget planerat.
Lördag - Inflyttningsfest hos Jenny.
Söndag - Min heliga dag, vila.

Förtroende och svek är dom två orden som ekar i mitt huvud hela dagarna nu, jag blir knäpp! Finns det en knapp någonstans som man kan trycka på för att stänga av tankarna?! Vet du vart den finns så skulle det vara snällt om du kunde berätta det för mig. Jag vill inte tänka mer.. Äckliga och jobbiga tankar. *suck*
Jag mår som en karusell, bra och dåligt, upp och ner, om och om igen.

Take care!
/E

Kom hem från körskolan för en stund sen. Var där och pluggade lite teori sen hade jag körlektion efter det. Det gick väldigt bra att köra idag faktiskt! Förutom att jag var nära på att köra in i baken på en långtradare i rondellen. Men det var ju bara nära, jag gjorde det ju inte.

Jag och mamma hade tänkt att städa idag, men mamma har blivit beroende av kortspelen som finns i datorn (spindel harpan), så det är vad hon har gjort hela dagen. Men jag lovade henne att om hon gör samma sak imorgon så ska jag skälla på henne och tvinga henne att börja städa. Inga problem mammsen, Emma fixar det, moohaha! >=) Jag kan slå henne med dammvippan om hon inte lyder.

Jag fick sms från en kille som gick i samma klass som mig på gymnasiet. Vi har inte pratat med varandra på.. ja, jag vet inte hur länge. Men ett sms fick jag iallafall och det löd "Hihi jag drömde om dig inatt", And I'm like "what?! why? o_O". Hmm.. men man väljer ju inte sina drömmar heller. ;D

Annars har det inte hänt så mycket mer idag som är värt att skriva om. Nu blir det att plugga teori!

Bye!
/E

Söndag söndag söndag. Som alltid på söndagar så är jag sliten och trött efter helgens festande. Men den här helgen har det varit lugnt och skönt festande, iallafall för min del. För vissa andra blev det kanske en öl eller två för mycket. Men ingen nämnd, ingen klämd!

Imorgon börjar resan mot sthlm med små steg. Jag ska prata med min handledare och fixa massa saker, prata med min syster ska jag ju också göra. Så det börjar väl närma sig. Pratade med mamma om allt med sthlm osv.. Hon tror att jag flyr från problemen. Efter allt som hänt den senaste tiden så kom jag helt plötsligt på att jag ska dra iväg till sthlm. Visst kan det som har hänt vara en av anledningarna till varför jag vill iväg. Men jag tycker inte att jag "flyr". Det är mer som att jag har insett att det inte finns så mycket kvar här för mig. Jag känner att jag vill byta miljö en stund, få vila mitt huvud från alla funderingar och tankar som finns här. Det är riktigt tufft att innse att den som jag höll mig så nära visar sig ha blivit någon annan. Jag saknar någon jag en gång trodde jag kände, helt enkelt. Eller njaa "enkelt" är det ju inte.

Igår stötte jag ihop med en som jag var väldigt bra vän med tidigare. Vi har inte pratat med varandra på snart ett halvår. Hon har haft ett halvår på sig att komma till mig och be om ursäkt, men det har varit knäpp tyst på den fronten tills igår. Jag såg henne men hon såg inte mig. Jag gick fram till henne och hon såg mig. Hennes blick visade en blandning mellan chock och faktiskt lite rädsla. Det tog inte många sekunder innan hon frågade om hon fick krama mig. Hon började gråta mot min axel och sa flera gånger hur ledsen hon var för allt som har hänt. Jag tittade på henne och sa "varför har du inte kommit till mig tidigare?" Det rann tårar på hennes kind så jag kramade om henne och hon förstod att det inte var försent. Hon sa att varför hon inte kommit till mig tidigare var för att hon inte vågade. Hon visste inte hur hon skulle vara mot mig och hon visste inte heller hur hon skulle göra för att lyckas svälja stoltheten. Men hon lyckades igår och jag är stolt över henne. Jag vet att hon kan ha svårt att erkänna sina misstag, men igår gjorde hon det, hon visade sig sårbar och tog chansen. Jag är stolt över dig!

Ha det bra gott folk!
/E

Igår var jag med Alexander på stan. Hans flickvän fyller år så vi gick och kollade efter nåt till henne. Jag fick agera provdocka och smakråd.
Mamma och jag satt och pratade lite om mina vänner och hur många jag har som jag verkligen litar på. Vi kom fram till att den enda som jag känner mig "trygg" med är Alexander. Mm han är bäst han. Älskar dig schompiis! (:

Idag blir det att festa. Får se vart det bär av sen ut mot krogen. Men jag vet iallafall vart jag inte ska, Satin är förbjudet under helgen för Emmas del. Men det gör inte så mycket. :)

"Visst finns det dagar som jag kan vara snäll och låtsas som förut. Och visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring. Det fanns en kärlek men den har brunnit ut, du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut. Du säger att du minns och att det känns som igår, men det var för länge sen för att ens komma ihåg. Och jag som trodde jag var kvar, jag har börjat på nytt. Det vet jag när jag ser dig, vart har du tagit vägen?
Jag gav upp för länge sen.. 
Du är kvar med samma folk, kvar med samma man, lever kvar i samma damm och du går i samma kläder. Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus.
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen. För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen. Det finns ingen att behaga, inget att förklara, inget att försvara, jag gav upp för länge sen."

Nu ska jag och min kära mamma snart ut och gå ca 1 mil. Det blir mössa och vantar idag, det är kallt.
Igår kväll var jag hemma hos Petra, vi kollade på film och åt en massa godis och inte nog med det så sprang vi ner till Jalla Jalla och köpte massa pommes också. Mm ut och gå är verkligen vad som gäller idag. Fast lite rörde vi ju på oss igår jag och Petra. Vi dansade till Björn Skifs-Hooked on a feeling, haha kul hade vi.
Nu är det dags att ta på sig promenad skorna och röra på fläsket. Ska kolla med mammsen om vi ska simma lite ikväll också.

Ta hand om er!
/E

Efter allt som har hänt den senaste tiden så känns det konstigt. Jag kämpade för att vi skulle bli vänner igen även fast det var du som svek mig. Jag suddade ut ditt misstag för att allt skulle lösa sig. Jag struntade i att du gick bakom ryggen på mig för att du betyder så mycket för mig. Jag tänkte att du verkligen är värd en chans till eftersom vi har varit vänner sen vi var små. När du gjorde som du gjorde mot mig så ville jag hjälpa dig. Jag kände inte igen dig och du kände inte igen dig själv heller. Jag ville finnas där för dig så att vi kunde hitta tillbaka till varandra och framförallt så ville jag hjälpa dig att hitta tillbaka till dig själv.
Det är bara en riktig vän som låter dig svika och sen förlåter dig utan att du ens behöver anstränga dig. Det känns som att jag verkligen har ställt upp för dig och ansträngt mig genom det här. Men jag känner inte att jag får någonting tillbaka från dig. Jag har inte ens hört dig säga "tack Emma". Du visar mig liksom ingen tacksamhet.
Nu börjar jag faktiskt tvivla på om jag gjorde rätt som sträckte ut en hjälpande hand till dig.
Ni två fick varandra och jag bråkade inte med er om det. Ni gick bakom min rygg båda två. Jag känner mig bara glad att det inte gick för långt mellan honom och mig innan det hände, då hade det kanske blivit jobbigare. Jag ville inte förlora någon av er som vän, därför svalde jag min stolthet och var glad för er skull. Men återigen så känner jag att ingen av er visar mig någon tacksamhet. Det känns verkligen som att ni sprang över mig och sen lät mig ligga där utan att ni ens vände er om för att kolla läget.
Jag vet inte vad som är rätt och fel med hur jag känner. Men så här är det jag känner iallafall. Med andra ord så kan man väl säga att jag känner mig arg. Riktigt arg och besviken. Jag offrade mig för att ni inte skulle behöva ha dåligt samvete när ni är med varandra. Jag har offrat mig för er skull, förstår ni inte det?
Om du är tacksam och uppskattar det jag gjorde för dig så får du väl visa det, jag kan faktiskt inte läsa dina tankar.

/E

Idag är det en vecka sen jag skaffade min blogg. Känns inte som att jag har skrivit så mycket som jag från början trodde att jag skulle, 3 st tidigare inlägg rättare sagt. Än så länge har jag faktiskt inte berättat för någon om den, tänkte att jag håller den hemlig tills jag bestämt mig helt om jag vill behålla den. Har fortfarande inte bestämt mig så jag skriver ett tag till så får vi se vart det landar.

Igår kväll kom jag hem från stockholm. Det var trevligt, har färgat håret och köpt en massa saker. Var även på en inflyttningsfest hos en snubbe.
Det fanns både trevliga och mindre trevliga människor på festen. Men lite jobbigt vart det när en snygg och trevlig Stockholms kille, som jag hade stått och pratat med ett tag, frågade vart jag bodde och vad jag jobbade med. Jag menar vad säger man? "nej men, du förstår att jag bor i Lindesberg som ligger 4.5 mil norr om Örebro och jag är arbetslös." Sen ler man lite sådär oskyldigt och hoppas att han inte la märke till vad jag nyss sa.
Sen runt två tiden så skulle hela festen ut på krogen. Han som hade festen ville att jag skulle följa med, men med tanke på att jag sen skulle ta mig hem helt själv till min syster med tunnelbanan och att jag faktiskt är arbetslös så log jag mot honom och sa "nej, jag känner mig lite trött". Aldrig att jag har råd att lägga 300 bara för att komma in på krogen. Vet inte hur ni funderar runt det men jag kände iallafall att jag inte hade ekonomi till det.
Det känns som att Stockholm inte riktigt är en stad där jag skulle trivas under en längre tid. Men jag har insett att det är där jobben finns så jag ska börja söka jobb där. Kommer bo hos min syster och hennes pojkvän då tills jag får tag på nåt eget. Tänkte börja lite oskyldigt med en praktik i två veckor någonstans. Så ser vi sen vart det leder.

Just nu sitter jag och funderar på vad jag vill hitta på till nästa helg. Planering är viktigt för mig, men när jag väl har det planerat så är jag rätt spontan. Konstigt det där. Jag känner mig (som alltid) sugen på att festa iallafall. Ja, jag ska prata med lite folk så styr man nog något.

Nej, nu får det vara färdig skrivet för idag!

Ta hand om varandra!
/E

Idag skrattade jag som jag inte har gjort på länge. Jag och mamma har haft väldigt kul åt varandra idag.
Det började med att vi skulle frosta av frysen (man gör det när det är mycket is). Så vi stängde av den och sen gick det väldigt snabbt för isen att börja smälta. Det blev alltså massa vatten. I frysar så finns det ju en liten gummisak som man fäller ut som blir som en skåra där vattnet ska rinna ut, så där placerade vi ut en skål. Men det är klart att vattnet liksom vägrade rinna där, så det blev rätt blött på golvet. Då kom vi på att vi kan ta loss massa isbitar och slänga dom på en gång (då blir det ju inte lika mycket vatten sen). Mamma gick och satte sig och började lösa ett korsord och där stog jag med frysen. Så jag drog på mig ett par vantar och började bända loss is ur frysen. Det gick jätte smidigt tills mamma kommer och överraskar mig bakifrån. Så jag hoppar till för att jag blev rädd och skrapar underarmen mot ett galler i frysen. Mm så nu har jag sju ränder på armen, aj nr 1. Sen när jag fått ordning på frysen med jätte kalla händer och ett par vantar som går att krama ur som disktrasor så kom jag på att jag skulle sticka (sticka = tillverkar saker med garn). Jag ville ge mig på och göra en mössa. Mamma kom på att beskrivningen till det ligger i någon av kartongerna som står nere i källaren, så dit ner gick vi. Inne i förådet är det massa saker och 8 olika kartonger, vi skulle bara ta med oss två av dom upp till lägenheten. Självklart är det dom två som står längst in bakom massa skider, snowboard osv.. Jag fick klättra in och mata ut saker till mamma som hon placerade utanför förådet så länge. Jag ger mamma ett par skidor, hon klämmer ihop dom och där i mellan klämde jag mig (såklart) aj nr 2. Jag lyckades kämpa loss den ena kartongen som vägde bly. Mamma tog emot den i ena änden så började jag sakta gå ut ifrån förådet då kartongen tippar och klämer fast min fot mot väggen, aj nr 3. Mamma viker sig dubbelt av garv när jag står där och ber henne flytta på kartongen. Hur som helst så fick vi iallafall ut båda kartongerna och slängde in dom andra sakerna igen. Nu var det ju bara att få upp dom till lägenheten. Mm visst "bara och bara"! Dom vägde ton båda två. Mamma bär i ena änden och jag i den andra så gick vi upp med den första, det gick fel fritt, happ då var det bara en kvar. Vi hämtar den jag har ingen kraft kvar i mina händer armar eller ben. Jag menar vart är hissen när man behöver den? Men vi fick upp den med, bara att det tog lite längre tid.
Nu skulle jag sticka och mamma hjälper mig. Jag skulle räkna hur många "masker" jag behövde ha (masker är dom små öglorna man stoppar in sticknålen i). Jag räknade och fick det till 53, så jag sa till mamma att det blev en kortlek+1 (det är ju 52 kort i en kortlek). Här får ni tänka på att både jag och mamma var helt slut efter kartongerna både i benen och i huvudet. Mamma skulle be mig hämta ett mått-band men istället för att säga det så sa hon "Mmm då kan du hämta en kortlek så ska vi mäta runt ditt huvud."  Där var det iallafall jag som vek mig dubbel av skratt. xD
Nu ska vi se hur "aj nr 4" gick till. Det är så enkelt att jag lagade mat och stoppade fingret i stekpannan. Så snabbt gick det att förklara.

Slutsatsen av den här dagen blir helt enkelt att jag nu har träningsvärk i händerna efter att ha stickat. Men jag har haft väldigt kul och lite ont samtidigt.

På fredag drar jag iväg till sthlm och kommer hem på söndagkväll. Skönt att komma bort härifrån en stund och få byta miljö.


Ta hand om dig!
/E

Jag fick se nåt som gjorde att jag faktiskt chockade mig själv. Jag kan inte riktigt gå in på detaljer här, så det hela kan bli väldigt suddigt för er.
Men jag trodde verkligen att det var lugnt från min sida, men tydligen inte.. När jag fick se det jag såg så gjorde det på nåt sätt ont i mig (nu blev det suddigt va?).
Alltså jag tror jag har lurat mig själv, verkligen grundlurat mig själv! Jag har tryckt in det i mitt huvud att allt är helt okej. Men är det helt okej så skulle jag väl inte chocka mig själv med att det gjorde ont att se? Jag tänker helt enkelt strunta i att det kändes som ett slag i magen. Jag menar det måste väl gå över nångång? Är det så att det inte går över så tänker jag fortsätta lura mig själv, mm helt klart! Jag kan bita ihop, jag gör det för dig. Det är verkligen värt det.
Men jag vet inte.. tänk om det inte är så att jag har lurat mig själv. Tänk om det är så att när jag fick se en skymt av sanningen så blev det liksom verklighet och pga det som jag fick en chock. Det är väl inte så farligt. Men varför gjorde det ont? Hmm jag tror inte riktigt jag förstår mig själv nu.
Äh, det kommer bli bra tillslut och jag har nog inte lurat mig själv. Antar att jag bara fick en sån flashback och att det var därför det gjorde ont. Ja, men det är klart att det är så! Nu kom jag på det. Gud vad skönt, haha verkligen! Där skrämde jag mig själv rejält.
Skönt att jag förstår min reaktion lite bättre nu.

Ta hand om er!